Lite kort om valet i the land of free
Eftersom att McCain för längesedan har varit säker, har jag inte orkat engagera mig något vidare. Förvisso hade det varit awesome med Ron Paul som president. Däremot är det ju framförallt utrikespolitiken, eller snarare avsaknaden av den, som skulle påverka mig. Med tanke det, skulle det enligt mig missgynna mig som svensk, då jag gärna ser USA som en relativt stark makt i världen (nej, jag anser inte att de är ett liberalt, fritt land). Förhoppningsvis blir McCain president. Trots att jag inte är överförtjust i honom är han bättre än både Obama och Hillary. Dessutom förespråkar han åtminstone en viss frihandel etc.
Kan diskutera detta jättelänge, men nu har jag annat att göra.
Pusshej
Intervensionism eller humanism?
Folk klagar på att USA lägger sig i andra länders angelägenheter. Dock tycker jag att man bör tänka steget längre än så, fastän det är en svår fråga. Å ena sidan kan man undra vad som ger USA denna rätt, men samtidigt är det oerhört hedersamt att de räddar människor världen över. Än idag agerar de lite utefter Truman-doktrinen, men inte i samma utsträckning samt mer mot terrorister, då kommunismen tack och lov, inte är ett lika stort hot IDAG. I alla fall kan man fråga sig huruvida USA, eller FN, skall ha rätten att inkräkta i andra länder. Jag läste nämligen nyss på MUF's hemsida om att Vitrysslands diktator Aleksandr Lukasjenko inrättar arbetsläger för studenter, där de tvingas arbeta under diktatorn. Dessutom ligger dessa läger nära det än idag radioaktiva Tjernobyl.
Skall då USA, som de så många gånger förr har gjort, agera? Just detta är ingenting som USA kanske kommer att bry sig om, men det finns flera liknande situationer. Folk hatar USA så enormt för vad de har gjort i exempelvis Irak och Vietnam. Samtidigt anser inte jag att man kan se dessa länders problem som deras angelägenheter, då det i dessa länder finns oerhört många individer som förtrycks. Samma retorik gäller vad som nu sker i Vitryssland. Med Sosse-Sveriges PK-retorik är detta deras problem. Men ärligt talat, hur humant är egentligen det?
Länge leve Facismen??
Britterna har nu kommit med ett förslag, vilket säkerligen svenskarna, eller rättare sagt de politiker som styr över ditt och mitt liv, kommer att nappa på. För det mesta består Sveriges politik av en långsam, byråkratisk debatt. I detta läge kommer säkerligen grejen att, för en gång skull, vara den motsatta. Politiker har nu kommit på ytterligare medel för att förtrycka oss individer. Statligt förmynderi på högsta nivå. Vad rättfärdigar detta? Demokrati? I sådana fall är jag än mer övertygad om att dagens demokratiska system verkligen bör ses över och kritiseras.
Vad jag pratar om är detta: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=106&a=415010 . Man kommer tydligen bara få tillstånd av vår allsmäktige, gudomliga stat att släppa ut X mycket koldioxid per år. Annars får man betala ännu mer än alla de miljöskatter vi idag får dras med. Detta innebär antagligen en nedgång i konsumtionen och en rubbning av marknaden. Total idioti med andra ord. Dessutom missgynnar det I-länder. Förvisso vet jag ej hur det är upplagt, men jag kan inte tänka mig att resor till fattiga länder och konsumtion av utländska varor kommer att gynna sig. Snarare tvärtom. Man kommer säkert även att köpa ännu fler biogasbilar. Vilka är de som drabbas värst? Jo, de allra fattigaste på vår jord.
Huruvida detta ens kommer att gå att genomföra, fungera och gillas av folket, vet inte poltikerna, skulle jag tro. Dock är de ändå vid besittning av makten och kan således genomföra detta ändå. Det drabbar ändå inte dem.
Hinner inte skriva mer nu, men kort sagt är detta förjävligt. Det är ytterligare ett steg att genom människors rädsla samt även tvång, beskatta, förtrycka och indoktrinera oss ännu mer. Facister!
Samhällets avskum
Såg nyss på torsdagens Debatt. För er, inte för att några läser eller för att jag ens i princip försöker få folk att göra det, som inte vet, handlade det om Englamordet och grova våldsbrott i allmänhet (samt marknadshyror). I alla fall är det dags att till och med det annars så flata, indoktrinerade och sossiga svenska folket vaknar till liv. Till synes verkar det i och med fallet Engla har blivit lite så. Dagens straff, eller åtminstone det sätt man utnyttjar straffskalorna på, är patetiskt och ett hån gentemot brottsoffer samt varje människas rättigheter.
Våldtäktsmän, pedofiler och mördare har släppts lösa efter bara några få år, därmed har ännu fler människor utsatts för vidrigheter. Ungdomar som i tidig ålder misshandlar & rånar folk, ger man i bästa fall en enkel varning eller dylikt. De flesta vågar inte ens anmäla, då de vet att våldsutövarna inte kommer att få något straff. I sådana fall ett ytterst lindrigt. Nu måste någonting ske. Staten försöker konstant med sitt mestadels destruktiva synsätt "skydda" oss medborgare genom skyhöga skatter och dylik idioti. Vad de dock inte lyckas med är att skydda oss från brottslighet, vilket är en av de få saker staten bör ha med att göra.
Våldsbrott måste bestraffas oerhört mycket hårdare. Mördare och galna våldtäktsmän kan inte släppas ut i samhället. Nästa offer kan likväl vara din eller min bästa vän. I dagens Sverige behövs någonting konkret! Politkerna kan inte sitta och diskutera frågan fram och tillbaka med deras patetiskt ineffektiva byråkratiska metoder. Gentemot de som begår vidriga brott mot individer och således massvis med nära & kära måste sättas åt. Ordentligt!
Beträffande den vidrige mannen vid namn Anders som har mördat Engla och flertalet andra kvinnor, finner jag inga ord. Det är inte så att jag försöker vinna politiska poäng (vad jag nu skall med dem till) på att stackars flickor blir mördade. Däremot är detta ett tydligt bevis på vad flathet och felaktig tolerans från framförallt vänstern har lett till. Man tjatar om att även brottslingarna är människor. Jovars. Men ärligt talat, skall man gå såpass långt i toleransen, så att andra människor får sätta livet till? Är det inte dags att vi blir hårdare? Dessa kräk skall inte få gå på våra gator. Iställer för att straffa "skattebrottslingar" och satsa enorma resurser på detta, kanske man bör fokusera på de individer som utgör ett hot mot dagens samhälle. Ett hot mot dig och mig.
Vidare måste jag få uttrycka ett förakt även mot den där jävla teaternissen som medverkade i debatt. Han verkar uppenbarligen vara totalt verklighetsfrånvänd. Att han sätter massmördare före småflickor, visar på vilket drägg denna människa är. Kvinnan som hade förlorat sin dotter, tror jag det var, sade till honom att detta inte var någon jävla teater. Jag kan inte annat än att hålla med.
Veckans låt
Evermore - It's too late
Så fet.
Vafan
Att döda ett barn
För att komma in på det mer politiska har jag under den senaste tiden kommit in på en fråga jag alltid har tyckt ,och förvisso fortfarande tycker, är rätt tråkig att debattera. Nämligen abortfrågan. Jag börjar faktiskt bli mer- och mer en abortmotståndare. Överdrivet kristna moralkärringar i USA kanske man symboliserar detta med. Lite synd, för fastän jag delvis gillar både kristendom och USA, gillar jag inte alla deras konstiga, destruktiva påhitt.
Däremot är abort en svår fråga. Visst, kvinnan bör ha en viss rätt att ta bort barnet, såvida hon inte har möjligheten att ta hand om barnet. Å andra sidan begås det enligt mig oerhört många aborter beroende på slarv med preventivmedel och dylikt. För egentligen är det jävligt hemskt. Man dödar ett barn, sitt eget barn. Hade jag varit kvinna, vilket i och för sig är svårt att tänka sig in i, hade jag nog aldrig gjort abort. Om jag tänker mig in i att jag nu, när jag egentligen varken får gå på krogen eller köpa dricka på systemet, blir pappa (hemska tanke) hade jag trots allt gjort allt för att övertyga flickan om att behålla barnet. Ju mer jag tänker på det, desto hemskare är det...
Olof Palme - en diktaturens och mordens hyllare
I mitt inlägg om Kuba nämnde jag några olika Olof Palme-citat, där han hyllade denna förtryckarstat. Med tanke på att jag älskar att leta efter korkade citat från vänstermänniskor, skall jag även nu ta upp ett till. Detta citat får mig helt ärligt att må illa, fundera över svenskarnas intellekt och undra hur världen egentligen är uppbyggd. En av de mest hyllade männen i Sveriges historia har tillsammans med Myrdahl och andra ärkekommunister stöttat ett av världens mest brutala och idiotiska massmord:
"En stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde."
- Olof Palme i en gemensam kommuniké tillsammans med Kubas ledare Fidel Castro i Havanna, 30 juni 1975, om Röda khmerernas maktövertagande i Kambodja.
Jodå, de fick bestämma jättemycket. Uppemot två miljoner människor mördades med anledning av att de bar glasögon, någon inte gillade dem eller de kanske till och med vågade säga emot. I princip varenda jävel förtrycktes och indoktrinerades i en enda åsikt, där partiet var ALLT. Helt utan samvete mördades alla som kom i Pol Pots och de Röda khmerernas väg - kvinnor och barn likaså. Folk arbetade ihjäl sig, svalt och intellektuellt utrymme var någonting som totalt förkastades, liksom de absolut primära mänskliga rättigheterna.
Om dessa mord finns så oerhört mycket att berätta. Väldigt många i dagens socialistinfluerade Sverige har knappt en aning om vad detta ens handlade om. Pol Pot beskrevs tydligen fram till och med 1990-talet som en frihetskämpe.
Dessa mord, hursomhelst, brutalare än Hitlers, Stalins och kanske till och med Mao Zedongs, har alltså till en början varit någonting Olof Palme har varit en symbol för. Många av mina vänner känner inte ens till morden och hela Sverige förstår fortfarande inte den enorma ondska samt hat gentemot individen och hela folket, kommunism, socialism och andra kollektivistiska ideologier står för.
Prinsen av Egypten
Nyss såg jag en tecknad film. Tecknade filmer är lite småroliga ibland, men jag brukar hålla det för mig själv, haha. I alla fall var det Prinsen av Egypten och således var den bra med tanke på dess historia. Historia är någonting jag älskar och fastän jag är främst intresserad av modern historia, är jag även oerhört fascinerad vid den äldre. Har sett filmen för och den var som sagt väldigt bra, vare sig folk vågar erkänna det eller ej.
Pappa freakade liksom så ofta Viasat History igår (för en gång skull slutade han vid ett när det var halvdag, till skillnad från hur det brukar vara). Vet förvisso inte om det var igår han såg dessa program, men han berättade hursomhelst lite ytterligare gällande mongolerna och Djigjgjis Khan (har börjat sätta mig in mer- och mer i detta ämne), att vulkanutbrottet på Santorini (vilket ledde till en Tsunami) både kan ligga till grunder för berättelserna om Atlantis och Noas Ark samt om hur romarna redan under sin tid kunde skapa enormt avancerade grejer, framställa 1 voltsbatteri etc.
Jaja. Mysig gårkväll. Väldigt rolig. Dessutom fortsätter det att snöa.
Puss
Guld, Usama och Mona Sahlin
Förövrigt sägs även Usama Bin Laden ha kommit med ett litet meddelande om hot mot hela Europa. Anledning? Muhammedkarikatyrerna. Han anser till och med dem vara värre än de brott gentemot kvinnor och barn som begås i krigets Irak. Vi får väl se vad det leder till. Ifall Europa får utstå någon terrorattack av större skala, kanske man vaknar till liv lite gällande hotet från Islamismen (nej, inte Islam, Islamism). Vi i Sverige lär väl dock skylla på Moderaterna, Bush, USA och marknadsekonomin... Suck.
Och just det, Mona Sahlins resa för att se de såkallade klimatförändringarna i Antarktis kommer att leda till att mycket mer växthusgaser än vad en svensk gör av med under ett år, släpps ut. Dumma yrkespolitiker.
Glad påsk!
Vissa har tur
http://www.e24.se/mankvinna/efterborsen/klacksparkar/artikel_334903.e24
Tro det eller ej, men en flinga är också säljbar. För 1,2 mille! Jag skulle också vilja ha en sådan flinga. Vem vet, kanske ligger den någonstans i min mage? Dock lär budet vara fejkat. Allt annat skulle vara sjukt!
Diktaturen och förtryckets symbolik
Kuba. Ett land väldigt många hyllar. Ett land där två tyranner har förtryckt människor och sedan blivit frihetssymboler. Jag syftar på Che Guevara och Fidel Castro, ifall någon obildad sosse inte skulle förstå detta. Kuba är en omstridd fråga. Oerhört många hävdar att det är ett bra land, ett av världens få "hållbara" till och med. Bakom döljer sig dock en bedrövlig sanning. Förvisso var landet inte bra före revolutionen.
Däremot har landet under de senaste 50 åren varit en av kommunismen och därmed förtryckets symboler. I det senaste numret av Neo, tas Kubafrågan upp i en kombination med en analys av en bok om Kuba, vars författare jag givetvis inte minns för stunden. Ikväll, imorgon eller någon annan dag skall jag analysera detta lite, ge mina tankar och reflektera lite. Nu förvarnar jag er bara, haha.
För hur kan ett land med en såpass fientlig attityd till individen, försvaras samt till och med hyllas? Gång på gång förvånar världen mig. För att inte tala om det politiskt korrekta och okunniga Sverige. Här är ett exempel från någon svenne i tidskriften "Proletären":
"De inbillar sig att Castros långa och aldrig ifrågasatta ledarskap gör honom till en diktator. När det förhåller sig precis tvärtom. Castro har kunnat leda Kuba i nästan 50 år för att hans ledarskap har varit genuint demokratiskt, för att han och hans parti har varit ett med det kubanska folkets strävanden och för att de alltid och i alla frågor förankrat sin politik och sina förslag hos folket."
Eller:
"Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba! Leve solidariteten mellan folken! Leve det självständiga och oberoende Kuba!"
"[vad Kuba har lärt oss är att] förtryckarna till slut störtas, att folkets krav ej kan förkvävas."
- Olof Palme, svensk statsminister 1969 - 1976 samt 1982 - 1986. Hyllad och ärad som en av Sveriges störste genom tiderna...
Ty detta fanatiska hat gentemot människan upphöra. Låt folket vakna upp ur sin dvala och låt kunskapen ta över från det råa, kallblodiga socialistiska synsättet. Ett synsätt där individen och således heller inte kollektivet har någon rättighet förutom att förtryckas! Usch!
Snö - ett mysigt elände
Moder jord slutar aldrig att förundra. Igår var jag nästintill exalterad över det fantastiska solskenet, värmen och vårkänslorna som fick mig att sitta ute på altanen i bara en vit linneskjorta och sola. Påsken stundar och vårens blomster och solsken var påväg. Trodde jag. Påsken kommer förvisso fortfarande, men en strålande vår lär vänta. Vaknade i morse, såg ut genom rutan och bländades av ett vitt sken. SNÖ!
Måhända att jag gillar snön. Däremot är det jävligt fel tidpunkt för den att komma nu. Dessutom har det redan börjat bli slask. Annars är ju snö jättemysigt, såvida den kommer i typ december/januari. Nu känns det bara jävligt fel. Våren får tydligen vänta...
Hursomhelst kom jag hem rätt tidigt och efter att nyss ha gjort ett litet prov, var jag absolut värd lite mörkchoklad och en enorm espresso toppad med pyttelite ångskummad mjölk. Till detta skulle jag slå mig ner, kolla på lite Andra Avenyn, 2900 happiness eller dylikt skit på datorn. Samtidigt chilla runt lite, kolla den fullkomligt rasande börsen, bearbeta en liten affärsidé jag kom på i gårkväll samt skriva färdigt en rapport jag måste lämna in denna vecka.
Strålande, lugnt och ett ultimat recept mot stress. Hela jag njöt av att slå mig ner i min skrivbordsstol, vilken förövrigt behöver bytas ut. Då uppstod dock några problem. Några problem ett visst snöoväder hade orsakat. Givetvis fungerar inte Internet. Mitt liv var krossat. Absolut, jag klarar mig utan Internet, men just idag behövde jag tillgång till 2000-talets absoluta grundpelare.
Efter någon timme lyckades jag få igång Internet, dock ej på min, utan familjens dator. Den suger. Tangenterna är så sjukt sega. Men visst, jag skall inte klaga. Livet flyter på ändå.
Förövrigt alla Al-Gore-freaks: Nej, dagens snö beror inte på att jag åkte bil igår. Det beror på att väder skiljer sig från dag till dag, ifall ni inte har insett detta. Som bekant har vädret alltid skiftat mellan årstiderna, även före det att Al Gore inte ens var påtänkt och bröderna Wright nyss hade fått sina första mjölktänder. Nu skall jag ut och göra snöänglar..!
Pusshej
Apropå solen
Solskenet väcker Sverige till liv
Förövrigt fick detta mig att vilja bli kär. Mitt inre säger mig att jag snart kommer att finna någon söt liten flicka att hålla kär, åtminstone för ett tag. Dock orkar jag inte vänta. Ibland vill man bli förälskad direkt. Med tanke på hur otroligt kräsen jag är, blir det ännu svårare. Förhoppningsvis kommer min nuvarande livsglädje åtminstone att komma till någon nytta.
Gällande denna fantastiska blogg, vet jag fortfarande inte om jag seriöst orkar börja marknadsföra den. För att få den stor, kan det måhända vara en fördel att vara lite mer personlig. Vet inte om jag pallar det, dock. Dessutom funderar jag lite kring huruvida jag skall börja blogga lite mer om kläder. Det är bara så patetiskt. Fastän jag klär mig som en Gud, är jag lite osäker. Politiken kommer jag nog att hålla fast vid, även fast det är lite torrt. Som jag säkerligen har sagt tidigare, får vi väl se vartill det hela utvecklar sig.


